Pepparkaksdegen del 2

Nu behöver jag inte frysa längre, ugnen har spritt en härlig värme tillsammans med en ännu härligare pepparkaksdoft i hela huset.
Jag började med lime-pepparkakorna (cedroolja och finrivet limeskal), kavlade ut på silpat för att kunna göra dem så tunna som möjligt. Tog ut figurer med de minsta formarna jag hade, pyttesmå gubbar, gummor, granar och annat på max 5 cm. Sedan skulle degen mellan figurerna pillras bort, det var ingen lek och små ”verktyg” behövdes.

När första plåten kom ut kunde jag inte hejda mig, efter ett par pustanden och frustanden på en het kaka stoppade jag den snabbt i munnen.
Mmmmmmm! Vilken läckerbit!
Liten och larvigt tunn, men ljuvligt god. Lime fungerar utmärkt i pepparkakor.

Sedan var det dags för Jack Daniels-pepparkakorna. Tog lite större formar till dem, tre med bitmärken verkade passa. Kavlade ut även dessa på silpat, allt annat hade varit omöjligt eftersom jag inte tillsatte ett enda mjölkorn vid utbaket.
En av de söta gubbarna har huvudet avbitet. Kan inte bestämma mig för om jag ska kalla honom för ”Ossy” eller ”Stureplans gosse”, huvudlös som han är. (ler)
Även dessa är sanslöst goda, Jack Daniels passar utmärk i pepparkakor. Hela jag blir glad. Tänk! Äkta Rock-pepparkakor, det du!

Degen som blev över, ( Ja, jag är lat och bakade inte ut allt!) rullar jag till mindre korvar, stoppar i burk med smörpapper mellan. Perfekt att ta fram kalla, skära tunt på silpat kavla ut lite till och grädda direkt.
Figurer?!
Måste man göra det?
Det är ju smaken som är viktigast. Och lite lat måste man väl få vara?

Efter väl utfört arbete är det dags för en kopp kaffe, och ett stort tack till Daniel för ett delikat recept.
Även om vi både höll på att förstöra det och stoppade i saker han kanske aldrig tänkt sig.

Jag är helt övertygad om att hans mormor ALDRIG skulle ha hällt whiskey i sin fina deg!

Den tredje delen deg, undrar du.. Den blir en senare överraskning. Sorry Daniel, jag stoppar i ännu konstigare saker i den.

Tillhör du de riktigt, riktigt lata? Klart man kan testa och stoppa i lite godsaker i en köpedeg. Mitt förslag är att förutom smaksättningen bör du tillsätta lite mer smör och grädde. Arbeta degen riktigt smidig, låt den ligga och vila något dygn före utbakningen. Bakar du sedan ut riktigt tunt blir det kanske rätt okej, för att vara köpe-deg.

/T

Annonser

5 thoughts on “Pepparkaksdegen del 2”

  1. Kul att de blev bättre nu! Själv knådar jag degen rejält när jag gör om det till korvar efter en vecka i kylen, och sedan en gång till lite snabbt när jag kavlar ut den. Det är möjligt att det påverkar smaken också, så att de inte blir så mjöliga.

    Som jag skrev som en av de första kommentarerna på min blogg, så var det här faktiskt en av anledningarna till att jag postade receptet. Allt blir bättre när man sprider, remixar, och vidareutvecklar. Just eftersom jag själv aldrig skulle ha provat att smaksätta så där. Jag är övertygad om att mormor bara ler åt ditt ”tilltag”, och tycker det är kul. Eller skulle ha, kanske är en mer korrekt form…

    Det var förresten länge sedan jag slutade pilla bort deg mellan figurerna. Det går oändligt mycket snabbare att bara lyfta upp figurerna direkt, och sedan skrapa ihop resten efteråt.

    Gilla

    1. Hej Daniel.
      Vet du att degen klarar sig i kylskåpet i minst 7 månader?
      Kommer inte ihåg exakt men i juli nån gång gräddade jag de sista degresterna. Lika goda då som i julas!
      Nu tänkte jag fråga om du har lust att vara med i en liten tävling vi har på Jul-Blogg. Mycket enkelt kan du vinna 100gr specialblandat Te.
      Gillar du te ska du absolut klicka in på bloggen och kolla tävlingen.
      Ha det bra
      Thorgun

      Gilla

  2. Coolt! De färdiga kakorna håller sig i alla fall ganska länge om de står i täta burkar.

    Jag läste det här inlägget igen, och blev nästan lite rörd. Här är en människa som jag inte ens känner, men som har använt min mormors recept och tänkt på henne under tiden till viss del. Det är faktiskt otroligt fint.

    /Daniel

    Gilla

    1. Hej Daniel, jo det är rätt coolt, våra nära o kära fortsätter liksom att leva med oss.
      I alla fall om vi själva fortsätter att prata om dem och det de stod för.
      Tycker det är bra, gammal kunskap ska kommas ihåg.
      Tror jag gör ett nytt varv med ”din” deg i år också. 🙂
      /T

      Gilla

Kommentarer inaktiverade.