Den Goda Julen

Denna vecka bidrar jag själv med en berättelse om hur mina barndoms jular såg ut. Jag finns på nätet med T´s Fotoblogg och en vanlig blogg som inte är aktiv längre, samt med Stjärnstofts webb-shop som innehåller många egna alster i flera olika kategorier . Till vardags jobbar jag med ekonomi och redovisning i eget företag.

Den Goda Julen

Minnen är så mycket, men ofta är de ett sammelsurium av fragment, särskilt när det är minnen från länge sedan. Men en sak kan jag med övertygelse säga, och det är att mina julminnen är goda, de är fyllda med julbak och julstök, julmat, granar, julpynt och Kalle Anka.

jul_gubb-1
Det här huset växte jag upp i

Det konstiga i det hela är att de flesta anser att de nog inte borde det, eftersom jag är uppvuxen i en alkoholist-familj, men goda är minnena ändå. Det dracks en hel del hemma, minst 2 dagar i veckan och ofta 3 dagar, och de dagarna var inte så kul.
Men det som är annorlunda för mig är att det söps ALDRIG på helger. Inte på Julafton, inte på Midsommarafton, inte på Nyårsafton och inte ens på lördagar. -De dagarna är till för amatörer! sa min pappa någon gång när jag var lite äldre.  Och den inställningen är jag mycket glad för, för det gjorde mina jular ”goda”.

Jag är född och uppvuxen i en lägenhet i Stockholmsförorten Gubbängen, där levde jag tillsammans med min pappa och hans föräldrar, farmor Rosa och farfar Nils. Gubbängen är en typisk 40- 50-talsförort och mycket ser än idag ut precis som jag minns det från ”då”.

jul_gubb-2
På 60-talet hade vi inte gran på gården, men annars är det sig likt

Min farmor och farfar var båda födda under de allra första åren på 1900-talet, farmor var född 1904 och farfar 1905.
Som för så många som levt igenom två världskrig blev trygghet, överflöd och välstånd något som präglade dem genom livet, och inflytandet från dem i min uppfostran, syns än i dag.
Enklast uttryckt kan man säga att jag har en något gammaldags uppfostran t.o.m. för att vara född på 50-talet, och jag har lätt för att samla på mig saker.

Så, att jag gillar lite gammaldags stuk på Julen och traditionerna är kanske inte så konstigt, jag fick ju en hel del av den varan som liten.
Julen började på något sätt redan med julstädningen, och den startade i början på November. En mycket gammaldags variant av städning, där man tog ett rum i taget, dammade tak och väggar, torkade ur ALLA skåp och lådor, diskade alla glas och porslin, polerade nysilvret, putsade fönster, bytte gardiner och polerade alla teakmöbler med möbelpolish.
Mycket gnuggande och många dofter var det, och jag gillade det.

jul_gubb-3
Sicklingsvägen var adressen, 3 trappor upp

Efter städandet skulle julbaket göras. Ett julbak fick inte se ut hur som helst, om inte en husmor ville skämmas skulle det minst bestå av: 7 sorters småkakor, vilka jag fick vara med och bestämma, tre mjuka sockerkakor måste det finnas, pepparkakor skulle bakas och lussebullar.
Småkakorna var för det mesta brysselkex, finska pinnar, korintkakor, kokostoppar, schackrutor, sockerkransar och judebröd.
Allt detta var något jag fick vara med och göra redan som riktigt liten, det var jag och min farmor som skötte om städning, bakade och pyntade. Sånt var inget ”karl-göra” som man sa på den tiden. Idag är jag inte av den åsikten ( ler).

Då, på slutet av 50-talet och början på 60-talet, fanns det inget julpynt att få tag på före 1:a Skyltsöndagen, det var den dagen alla handlare förberedde sig för. Först den dagen blev alla skyltfönster fyllda med julsaker, och vi barn tryckte gärna våra näsor mot fönstren och drömde oss bort i julens värld.
Denna skyltsöndag var 1:a advent och eftersom det var en söndag var alla butiker stängda, så var det på den tiden, på söndagar var ALLT stängt och man skulle ha lite tråkigt.

Maten var viktig till Jul, inget skulle saknas. För alla som hade varit med om ransoneringskort och stor brist på mat under krigen, gällde det nu att visa upp ett välfyllt julbord. Här skulle det bevisas att man hade det ”bra ställt” och kunde duka fram ”sovel” av alla de slag.
Här skulle det dukas upp fläskkorvar, köttkorvar, leverkorvar, rökta korvar, köttbullar, kalvsylta, aladåber, grisrulle, julskinka, leverpastejer, prinskorvar, många sorters inlagd sill, sillsallad, rödbetssallad, legymsallad, strömmingslådor, kalvtunga, saltrulle, dopp i grytan, och säkert en hel del till som jag glömt.
Men det fanns två saker som idag låter lite extra konstiga, och det var Farmor Rosas älsklingsrätt, inkokta grisfötter. En rätt som såg lika otrevlig ut som det låter. Småhåriga grisfötter med skinn och allt, liggande i gele, detta var något hon gärna smackade och åt av på julbordet, och trots att jag är van vid många konstigheter kunde jag aldrig förstå mig på detta.

Det jag däremot kunde förstå var det stora och fina grishuvudet som skulle finnas på julbordet. (Länkar till en bild på ett grishuvud) Detta var en delikatess, ett helt rökt grishuvud som jag fick vara med och dekorera. Färgad sockerkristyr ringlades i fina mönster, ett rött äpple i munnen förstås och så fick han – för vi kallade alltid huvudet för ”han”- snygga buketter av grönkål i öronen. Det här var julbordets finaste detalj och han skulle vara med på bordet hela helgen, sedan gjorde vi makaronipudding av det överblivna rökta köttet som var mycket gott.

På julafton dukades långbord upp i vardagsrummet, och det var alltid finaste duken och finaste porslinet som skulle användas. Pappas bror Helge och hans familj kom på besök och sedan åts det länge och mycket.
Julbordet var alltid vid lunch, runt ett-tiden skulle man sätta sig till bords och där satt man i två timmar. Strax före klockan tre sattes den nyinköpta tvn på så att den skulle hinna bli varm -Tv-apparater måste stå på ett par minuter på den tiden innan bilden blev bra – innan vi alla skulle se på Walt Disney som presenterade Kalle Anka och hans vänner. Det sändes för första gången i Sverige 1960 och har absolut präglat min bild av julafton, men det är jag knappast ensam om.

jul_gubb-4

Efter Kalle skulle alltid farfar gå ut och köpa tidningen eller tobak till pipan, så var det varje jul, och det konstiga var att Tomten alltid kom när han var ute och handlade.
Tomten kom med stor vit päls, stövlar, skägg och stor säck. Han var inte farlig vad jag kan minnas, och jag satt gärna i hans knä. Tror jag var lite fundersam och undersökte hans skägg lite väl ingående något år, men jag minns aldrig någon besvikelse över att ha avslöjat Tomten som min farfar.

Vad som hände efter jag fått mina julklappar kommer jag inte ihåg så mycket av. Jag lekte väl med det jag fått, och kanske tittade vi på något musikprogram från Skansen på televisionen, men för mig var nog allt det som hände ”före” viktigare än det som hände ”efter”.

Jag önskar Er Alla en God Jul
Thorgun

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

One thought on “Den Goda Julen”

  1. Tack för att du delar med dig! Jätteintressant läsning tycker jag som är 80-talist🙂 Jag bor själv i ett hus liknande det du växte upp i (byggt -51) och jag tänker då och då på allt som måste ha hänt i mitt hus genom åren.

    Gilla

Kommentarer inaktiverade.