Julen 1953

Dagens gästskribent är Peter Odentun och han delar med sig av en, för honom, mycket viktig dag.

Julen 1953

Det hela började i månadsskiftet mars april 1953, en vårhistoria, med giftermål den 1 maj i Uppsala. Vilket är grunden till hela denna och kommande julhistorier.

Den 24 december, som även detta år var en julafton och dessutom på en torsdag, firade det låt oss säga nygifta paret, hemma hos brudens äldsta syster på Erstagatan i Stockholm.
Det var som vanligt en trevlig sammankomst mellan systrar, makar, systerbarn, föräldrar och svärföräldrar, med julklapps-utdelning, där jag erhöll min första julklapp, en virkad filt från min blivande mormor.  Filten finns idag hos mitt barnbarn Boris till vilken jag är stolt morfar.

Nog om detta och åter till julafton 1953. Efter julklappsutdelningen serverades julmiddagen, med alla julmatstillbehören så som skinka, lutfisk, rödkål, lammbog, sillar med potatis och tillhörande drycker.
Bruden från den 1 maj, en blivande mor, fick helt plötsligt under julmustjulmiddagen känslan av att ha intagit för mycket julmust, om det var Apotekarnas eller något annat märke är det ingen som minns i det kaoset som senare inträffade. Då säger mormodern, som själv fött 9 barn, – det kanske är något annat än julmust, troligen är det något annat som kanske är på väg. Så det var bara för den blivande modern och fadern att ge sig iväg mot Uppsala.

På den tiden var det som med skattskrivningen nere i den romerska provinsen Judeen, man var tvungen att föda där man är skriven. Så man fick ta med sig den blivande mormodern på spårvagn nummer 6 till Slussen och fortsätta därifrån till Centralen, och hoppas på att det i denna sena timme, klockan 21, fanns något tåg till Uppsala.
Turligt nog fanns det ett tåg som skulle gå runt klockan 23, så det vara bara att sätta sig och vänta för att vara säkra på att inte missa detta tåg.
Tåget mellan Stockholm och Uppsala tog på den tiden med alla stopp vid alla mjölkpallar nästan 2 timmar, så oron var stor. Kommer vi i tid till ”stallet och krubban” BB på Akademiska i Uppsala eller blir det en tåg ”olycka”?

Med knappt om tid och stor oro kom man fram till Uppsala klockan 1 på natten och där var det bara att försöka få tag på en åsna eller droska, som kunde ta dem till stallet. Man lyckades efter många om och men finna en åsna eller droska vilken i högsta fart, cirka 40 kilometer i timmen, tog alla till stallet via bostaden nedanför domkyrkan, för att där lämna av den blivande mormodern.
Väl framme vid stallet blev det bråttom. Klockan 04:44 började änglasången och en stor stjärna tändes då världens sötaste gossebarn, enligt de nyblivna föräldrarna, såg dagens eller snarare morgontimmans  ljus för första gången, samtidigt startade ett riktig snöoväder, så snö saknades inte den julen.

Sedan vet vi alla hur det gick, det är fortfarande en röd dag utan namnsdag, julottan finns kvar, flaggorna hissas, och så även jag emellanåt.

Peter Odentun

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,