Det kom en låda från Island

Torsten Ek skriver dagens berättelse från förr, och som så ofta har maten en viktig plats, även om den inte är vanlig på alla julbord. Och det blir sista berättelsen med tema från förr för denna jul. Tack Thorsten, och alla skribenter!

Det kom en låda från Island

Hemma kom julafton alltid någon gång tidigt i december. Det kom en låda från mammas hemland Island, antingen från systern Lalla eller barndomsvännen Ragga. Det var en vanlig papplåda utan röda band och rosetter. Men det var den första klappen och här var det verkligen innehållet som gällde.

Mamma öppnade lådan och lyfte upp innehållet en efter en. Först kom diverse burkar med kaviar och inläggningar som inte var så intressant för mig. Sedan kom hardfiskur. Och det fick man äta före jul! Men huvudsaken – orsaken till att jag brukade stå och titta på när mamma packade upp matvaror – var hangikjöt. Men det fick vänta till den ordinarie julaftonen den 24:e.

Hardfiskur är kolja som torkar på ställningar ute i naturen, lite som lutfisk – utan att man blöter ner fisken efter torkningen. Man tar lite smör på en bit fisk och börjar tugga. Det är lite vedigt i början men om man idisslar en liten stund fylls gommen av en fantastiskt rik smak av fisk, hav och sälta.

Helsvenskar har aldrig fattat ett dyft. ”Intressant” eller ”speciellt” är väl de mest välvilliga kommentarer jag hört. Och det hade ju förstås det goda med sig att vi fick behålla allt själva. Det var en sorts snacks som vi kunde småäta på hela december. Men det krävde lite disciplin. Det var helt klart en risk att man började kedjeäta.

Julaftonen var väl dekorerad som i de flesta svenskars hem. Levande ljus, gran med klappar och allt. När det var överstökat (jag använde kanske i det ordet då) var det så dags för det efterlängtade hangikjötet.

Bild lånad från Christmas in Reykavik

Islänningar hävdar (med rätta) att deras lammkött är det finaste i världen. Fåren släpps ut tidigt på våren. Och sen får de sköta sig själva. De knallar omkring på berg och i dalar sköter sig själva och äter vad de gillar. Framåt hösten betar de med förtjusning ljung och just det anses ge köttet en alldeles unik smak. Deras fria liv ger dem också en aning känsla av vilt.

Under julklappsutdelandet och Kalle Anka-tittandet kokades köttbiten, långsamt och försiktigt, i ugn tillsammans med lite lök, morötter och kryddor. Köttet skars i ganska tjocka skivor och serverades alltid med dillstuvad potatis och gröna ärtor. Kombinationen av det rökta köttet och den aningen söta stuvade potatisen var enastående.
Vi satt tillsammans och åt det godaste jag visste.
Då var det jul.

Thorsten Ek
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,