Gammal sill möter ny teknik

Siv Engelmark delar med sig av en text om sill och strömming, något de flesta av oss inte inte vill vara utan på julbordet. Själv saknar jag framförallt storleken och kvalitén på sillarna från 60-talet.

sill-1-2

Sillarna och strömmingarna sparades i frysen efter att forskarna jämfört deras arvsmassa med hjälp av den tidens spjutspetsteknik. Nu, trettio år senare, plockades de gamla fiskarna fram. Med modern teknik kunde forskarna studera inte bara 13 olika genetiska markörer som vid det tidigare tillfället, utan 440 000. Det gav helt andra resultat.

Strömming är den sillfisk som fångas norr om Kalmarsund och sill den som fångas i södra Östersjön och i Västerhavet. Så brukar vi beskriva skillnaderna mellan sill och strömming. Men hur lika är de egentligen?

Det försökte Leif Andersson ta reda på för drygt 30 år sedan när han var student vid Stockholms universitet. Under sitt examensarbete i biologi samlade han in sill och strömming från åtta olika platser, från Kalix högst upp i Bottenviken via svenska västkusten upp till norska Atlantkusten. 50 fiskar från varje plats.

Inga skillnader
Med den tidens spjutspetsteknik, gelektrofores av proteiner, studerade han 13 olika genetiska markörer. Det är platser i arvsmassan som kan visa på olikheter mellan individer.

– Vi såg inga som helst skillnader mellan sill och strömming. De var otroligt lika, berättar Leif Andersson, som idag är professor vid såväl Uppsala universitet som SLU.

På 30 år har dock DNA-tekniken utvecklats explosionsartat, och för ett par år sedan började Leif Andersson fundera på om de moderna metoderna kunde ge annorlunda svar på hans 30 år gamla frågeställning.

Ny studie
Han kontaktade sin gamla handledare, Nils Ryman vid Stockholms universitet, för att ta reda på om det insamlade materielen fanns kvar. Det visade sig att professorn hade sparat proverna. De låg kvar i samma frys som tidigare. Forskarna kunde nu göra om studien på samma gamla fiskar, fast med väsentliga skillnader. Med den nya tekniken gick det att titta på så många som 440 000 genetiska markörer.

– Upplösningen blir helt annorlunda och vi hittade mycket tydliga skillnader för några procent av generna. Skillnader finns också mellan olika bestånd av sill eller strömming, till exempel sill i Nordsjön och i Atlanten. För de allra flesta generna hittade vi dock inga signifikanta skillnader alls. Det visar att all sill och strömming vi studerat är mycket nära släkt, säger Leif Andersson.

Anpassning till miljöförändringar
Hans slutsats är att de skillnader som finns, orsakas av genetisk anpassning till lokala miljöförhållanden. De bäst anpassade fiskarna har överlevt och fått avkommor.

– Sillen vandrade från Atlanten till Östersjön efter istiden för mindre än 10 000 år sedan. Därefter har det skett en anpassning till en lägre salthalt, nya ljusförhållanden, andra predatorer* med mera.

Forskarna planerar nu att jämföra de sparade fiskarnas genvarianter med den genetiska variationen hos dagens sill och strömming. I samarbete med fiskeribiologer har de redan börjat samla in nya individer från samma områden som tidigare. På så sätt hoppas de kunna se om de miljöförändringar som har skett under de senaste 30 åren har medfört genetiska förändringar hos fiskarna.

– De senaste decennierna har vi till exempel haft mildare vintrar, samtidigt som fisketrycket och bestånden av andra, konkurrerande arter som torsk och skarpsill har förändrats, säger Leif Andersson.

Den som spar
De gamla frysta proverna bidrar alltså ännu en gång, efter 30 år i kylan, till att öka våra kunskaper och bekräftar tesen att det lönar sig att spara. De nya forskningsresultaten kan snabbt få praktisk nytta. Med hjälp av dem kan vi säkrare bedöma hur beståndet av sill utvecklas och på så bättre förvalta sillen som viktig naturresurs.

– Många forskare sparar insamlat materiel. Har man lagt ner mycket möda på att samla in vill man det. Kostnaden för att spara är dessutom ganska liten, säger Leif Andersson.

*Predatorer: Djur som dödar och äter andra djur.

Siv Engelmark
är naturvetare och frilansande journalist och redaktör som bevakar och skriver om forskning och teknik i ett brett perspektiv. Hon köper en julskinka utan fett som kommer från en gårdsgris som vuxit upp i en naturlig miljö.
Artikeln har publicerats tidigare.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Annonser