Kategoriarkiv: Recept & Smarriga saker

Blossas Lavande 2014

Det är nu rätt många dagar sedan den släpptes, jag har inte varit så ivrig i år som tidigare år. Kanhända har det med lavendeln att göra, det lät inte som en ”höjdare” precis.

Nåja, idag slank jag in på systemet och fick tag på en flaska,, det blev bara en, kändes som man skulle vara lite försiktig i år.
Lite senare under eftermiddagen kom trevligt kaffe-sällskap och då var det dags för provsmakning. Första provsmakningen görs alltid på kall glögg då det är vad jag föredrar, de flesta blir väl söta när man dricker dem varma.

Vi satt och doftade i glasen en stund, värmde dem med händerna och väntade på att något skulle avslöja sig, något mer än lite glöggdoft och vitvinsdofter. Inte mycket hände.
Sippade en gång, sippade en gång till och smackade och rullade i munnen,, tittade lite förvånat på glasen och dess innehåll och sippade en stor slurk till.

Första intrycket är en något vass spritsmak, den försvinner fort och lite sötma och glöggkryddor tar dess plats. Även dessa försvinner snabbt, alltför snabbt, och kvar blir bara någon smak som får mig att tänka på godis.
Detta är glöggen för de som inte gillar glögg, du behöver inte känna några smaker mer än en kort och rätt överkomlig tid.
Tråkig, platt, ointressant, ingen lavendel man lägger märke till, och allt går snabbt över!

Visst går den att dricka, särskilt om de enda du är ute efter är att det ska vara sprit i och att det ska heta Glögg,, lättdrucket kanske någon skulle kalla det för.

Några timmar senare hittar jag en påse med några kvarglömda Ahlgrens bilar i,, stoppar dem i munnen och tuggar. När bara eftersmaken finns kvar går ett ”Liljeholmens” upp för mig,, lavendelglöggen smakar Ahlgrens bilar,, fast inte alls lika gott…

Köp den inte. Drick den inte. Välj något annat! En påse bilar kanske..

/T

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Årets Glögg-smak

Det har varit många funderingar om vilken smak det skulle bli i år, vi har fått ledtrådar om Franskt och en svart (ev lila) flaska. Så tankarna har naturligtvis gått till lakrits och viol, många har även gissat på Björnbär men det är väl inte så franskt. Kanske det är mulberry (svart mullbär) men vet inte om det är ”franskare” än björnbär.
Nåväl, klockan 14,00 ska det avslöjas och dessa rader skriver jag i väntan på något Gott,, hoppas jag.

blossa2014

Och nu är det avslöjat, smaken ska vara Lavendel!

Höjer på ögonbrynen och undrar om den kommer att smaka rengöringsmedel och toalett.
Risken att man förknippar den välanvända smaken/doften med rengöring är uppenbar, hoppas verkligen jag får fel.

1:a oktober ska den vara tillgänglig på systemet, och, JA, jag kommer att prova EN flaska, troligen inte mer.

/T

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Lingon-sill

Gillar du lingon är detta sillrecept en DRÖM!

Blanda ca 1 ½ dl creme fraiche med ½ dl majonnäs, blanda i en knapp dl lingonsylt, helst en rårörd variant annars kan det bli för sött. Tillsätt även 1 knapp dl färska lingon (det går bra med frysta), detta är nödvändigt för att få en fin ”fräsch-het”.
Finhacka en ½ rödlök och blanda ihop allt, smaka av med lite nymald peppar och gärna lite krossad rosepeppar.
Gillar du majonnäs kan du ta lite mer, eller om det är det omvända, lite mindre.

sill-1

När blandningen är god och syrlig tillsätter du de avrunna och gärna avtorkade ( på hushållspapper) sillbitarna.
Du kan använda snabbinlagd sill, eller varför inte lite överbliven löksill, brännvinssill eller annan sill i klar inläggning. Låt blandningen stå till dagen efter och du har en helt ny fräsch sill att ställa fram på bordet.
Om du vill experimentera lite kan man även smaksätt med finhackad färsk rosmarin, jag har inte provat detta men det låter gott.

OBS!! Om sillen står längre än 3-4 dagar verkar lingonen lösa upp sillköttet och du har en burk med en god geggamoja, men inga sillbitar. Vilket inte är så lyckat om du ska bjuda dina gäster på något gott, och ingen hittar en enda sillbit i burken.
Det hände mig förra julen..

/T

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Lime-sill

Ett sätt att riktigt snabbt förädla den vanliga sillinläggningen till något nytt och fräscht!

Blanda ca 1 ½ dl creme fraiche med ½ dl majonnäs, riv ned skalet av en lime och pressa ur det mesta av saften
Finhacka en lite gullök och blanda ihop, smaka av med lite nymald peppar.
Gillar du majonnäs kan du ta lite till och även limen kan du tillsätta mer av.

sill-2

När blandningen är god och syrlig tillsätter du de avrunna och gärna avtorkade ( på hushållspapper) sillbitarna.
Du kan använda snabbinlagd sill, eller varför inte lite överbliven löksill, brännvinssill eller annan sill i klar inläggning. Låt blandningen stå till dagen efter och du har en helt ny fräsch sill att ställa fram.

Jag har fått många kommentarer, glada miner och frågor om recept när denna burk har stått på bordet.

/T

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Vört-bröd

Det har varit dåligt med bakandet i år, men något ska man väl göra före Jul!

Det blir ett vörtbröd med lite ”man tager vad man haver” stil.
Det började redan dagen innan när jag sorterade min kryddlåda, där fanns ingen vört men väl hela torkade pomeransskal.

Pomeransen blir bättre i smaken om du blötlägger skalen ett dygn innan. Så i med en påse skal i lite kokande vatten, låt det stå tills de är alldeles uppsvällda och mjuka. Då skär du bort minst hälften av det vita, och behåller biten närmast ytterskalet.
Även russinen la jag i blöt i varmt vatten dagen innan.

Nu till vörten som jag inte hade.. Men jag hade 1,5 liter svagdricka och en flaska porter, det häller jag ned i en kastrull och reducerar till sådär 4-5 dl, se upp så det inte skummar över hela spisen.

Nu till själva bakandet.
100 gr smör smältes,
150 gr mörk sirap eller honung tillsätts,
häll i kryddor: de finhackade pomeransskalen, 1tsk mald ingefära, 1tsk mald nejlika, 1tsk mald kanel samt russinen.
Fyll på med den reducerade svagdrickan + vatten, totalt ca 6 dl
När det är fingervarmt smula ned ca 30-35 gr jäst, rör ordentligt

Häll ca 500 gr finmalet rågmjöl och ca 800 gr dinkelmjöl i hushållsassistenten. Tillsätt degvätskan med kryddor och jäst. Kör det i ca 10 min på låg hastighet, det ska ”knådas” inte vispas sönder. Degen bör vara rätt lös, riktigt klistrig på fingrarna, och alldeles blank. Lägg över en bakduk och låt jäsa i 1 – 2 timmar. Degen ska bli dubbelt så stor.

vört-1

Finmal nu 15 -20 gr havssalt och strö över degen samtidigt som du kör 1 min på låg hastighet, ta sedan upp degen och bearbeta den för hand. Var lätt på handen och använd degskrapan flitigt, det är klibbigt och mjukt. Tillsätt dinkelmjöl, men inte mer än du måste.
Dela degen i tre delar, platta ut degen med händerna till ca 2cm tjocklek, rulla sedan ihop den som en rulltårta och lägg i smörad och mjölad form, lägg ”skarven” nedåt. Täck med bakduk.
Låt limporna i formarna jäsa i minst en timme, ibland tar det längre tid.

vört-2

Värm ugnen till 225 grader. Jag penslade mina limpor med sirapsvatten innan jag satte in dem i ugnen, det gör dem lite blanka.
Grädda i nedre delen i ca 15 min sänk sedan värmen till 175 grader, fortsätt att grädda i 30 minuter. Ta sedan ut limporna ur formarna och ställ in dem i ugnen igen i ca 15 minuter på 150 grader.
Ta ut limporna, låt dem vila en timme om du klarar av det, skär sedan en provbit med smör på som smälter och smaka!

vört-3

Mjuka och saftiga med härlig struktur (inga köpelimps-svampar här inte!) God smak utan alltför mycket sötma.

/T

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Förfädernas skinkor var fetare

Tack Siv Engelmark! För ett trevligt bidrag om det som de flesta av oss pysslar med denna helg. Julskinkan!

Skinkorna på julbordet har blivit allt magrare. Halten protein har ökat och andelen fett minskat de senaste hundra åren. Förklaringen finns i grisens gener.

Tamgrisen år 2012 har mer protein och mindre fett än dess förfäder hade år 1900. Det visar en jämförelse som gjorts av forskare i Uppsala.

– Skillnaden beror på genetiska förändringar där den enskilt viktigaste gäller ett enda baspar i genen för en tillväxtfaktor, berättar Leif Andersson, professor vid Uppsala universitet och SLU.

År 1900 fanns denna förändring/mutation hos knappt 1 procent av de tama grisarna. Idag finns den hos nästan alla, 99 procent eller fler, av de skinkor som säljs. Mutationen reglerar mängden av en tillväxtfaktor som gör att det bildas mer muskler – och mindre fett. Den har anrikats i tama grisar genom traditionell avel.

Svinlika
Det är 10 000 år sedan vi människor började hålla oss med tama grisar. Inblandningen av vildsvin fortsatte efter domesticeringen, eftersom tamgrisen under lång tid ofta hölls ganska fritt gående. Tamgrisarna och vildsvinen är därför mycket nära släkt genetiskt, men just den här mutationen finns inte hos vildsvin. I det vilda är det viktigare att kunna lagra fett för att klara vintern.

Hur grisarnas släktskap ser ut framgår av en kartläggning av grisens arvsmassa som publicerades i november 2012. Kartläggningen, som utfördes i ett stort internationellt samarbete med bland annat forskare från Uppsala universitet och SLU, visar också en rad skillnader mellan vildsvin och tamgris, den genetiska likheten till trots. Mest tydligt är kanske att tamgrisen har betydligt längre rygg med fler ryggkotor. Forskarna kunde också se hur den har fått sin vita färg.

– Det är fem genetiska förändringar i en specifik gen som orsakar den vita färgen hos tamgrisen och gör att de allra flesta skinkorna på svenska julbord är fria från pigmentfläckar. Människan har troligen valt ut grisar med vit färg för avel under hundratals, eller till och med tusentals år. Den selektionen har gett vitare och vitare grisar, säger Leif Andersson.

Men det avgör inte valet för julbordet hos familjen Andersson.

– Jag föredrar sill och strömming. Vi äter dock en mindre julskinka som kommer från en närproducerad gårdsgris som vuxit upp med god omvårdnad, säger Leif Andersson.

Siv Engelmark
är naturvetare och frilansande journalist och redaktör som bevakar och skriver om forskning och teknik i ett brett perspektiv. Hon köper en julskinka utan fett som kommer från en gårdsgris som vuxit upp i en naturlig miljö.
Artikeln har publicerats tidigare.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Det kom en låda från Island

Torsten Ek skriver dagens berättelse från förr, och som så ofta har maten en viktig plats, även om den inte är vanlig på alla julbord. Och det blir sista berättelsen med tema från förr för denna jul. Tack Thorsten, och alla skribenter!

Det kom en låda från Island

Hemma kom julafton alltid någon gång tidigt i december. Det kom en låda från mammas hemland Island, antingen från systern Lalla eller barndomsvännen Ragga. Det var en vanlig papplåda utan röda band och rosetter. Men det var den första klappen och här var det verkligen innehållet som gällde.

Mamma öppnade lådan och lyfte upp innehållet en efter en. Först kom diverse burkar med kaviar och inläggningar som inte var så intressant för mig. Sedan kom hardfiskur. Och det fick man äta före jul! Men huvudsaken – orsaken till att jag brukade stå och titta på när mamma packade upp matvaror – var hangikjöt. Men det fick vänta till den ordinarie julaftonen den 24:e.

Hardfiskur är kolja som torkar på ställningar ute i naturen, lite som lutfisk – utan att man blöter ner fisken efter torkningen. Man tar lite smör på en bit fisk och börjar tugga. Det är lite vedigt i början men om man idisslar en liten stund fylls gommen av en fantastiskt rik smak av fisk, hav och sälta.

Helsvenskar har aldrig fattat ett dyft. ”Intressant” eller ”speciellt” är väl de mest välvilliga kommentarer jag hört. Och det hade ju förstås det goda med sig att vi fick behålla allt själva. Det var en sorts snacks som vi kunde småäta på hela december. Men det krävde lite disciplin. Det var helt klart en risk att man började kedjeäta.

Julaftonen var väl dekorerad som i de flesta svenskars hem. Levande ljus, gran med klappar och allt. När det var överstökat (jag använde kanske i det ordet då) var det så dags för det efterlängtade hangikjötet.

Bild lånad från Christmas in Reykavik

Islänningar hävdar (med rätta) att deras lammkött är det finaste i världen. Fåren släpps ut tidigt på våren. Och sen får de sköta sig själva. De knallar omkring på berg och i dalar sköter sig själva och äter vad de gillar. Framåt hösten betar de med förtjusning ljung och just det anses ge köttet en alldeles unik smak. Deras fria liv ger dem också en aning känsla av vilt.

Under julklappsutdelandet och Kalle Anka-tittandet kokades köttbiten, långsamt och försiktigt, i ugn tillsammans med lite lök, morötter och kryddor. Köttet skars i ganska tjocka skivor och serverades alltid med dillstuvad potatis och gröna ärtor. Kombinationen av det rökta köttet och den aningen söta stuvade potatisen var enastående.
Vi satt tillsammans och åt det godaste jag visste.
Då var det jul.

Thorsten Ek
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,